Trots att en kall susning gick genom min kropp, och även om jag såg att det gjorde det på Fionas med, så höll jag mig lugn.

- Det kanske bara var ett rådjur eller så? säger Fiona och försöker låta lugn.

- Nej... det tror jag nog inte. Den var ganska lång, och vid 3 på natten har det redan börjar ljusna så jag såg tydligt att det inte var nåt djur... sa mamma eftertänksamt samtidigt som hon skulle kunna gråta.

Plötsligt kom Fredde inspringande.

- MUSSE ÄR BORTA! skrek han.

(Musse var vår förra kanin).

- VA? mamma hoppade upp ur stolen. HUR DÅ? VI HADE JU SPÄRRAT GRINDEN SÄKERT!?

- DET ser ut som om nån har öppnat den!! skrek han igen.

- Tjejer? mamma tittade försiktigt på oss.

Vi båda skakade på huvudet. Fiona såg ledsen ut. Jag skulle kunna brista i gråt om inte alla andra var det. Jag var ju faktiskt 13 och började inte grina innan man vet säkert vad som har hänt.

- M-men... stammade Fiona och rynkade pannan. Det kan inte vara sant?! Det är ju lås och allt möjligt på, ingen skulle kunna ta sig in utan verktyg!
- Nån kanske hade verktyg!? sa jag raskt och skyndade efter Fredde och mamma som var påväg ut.

Vi alla 4 stod runt Musses bur. Mycket riktigt. Nån hade öppnat buren. Fredde undersökte området runt.

- Japp... Intressant... sa han då och då.

- VADÅ? undrade vi andra.

- Här är ett fotspår. Och kolla i nyckellåset, nån har öppnat med ståltråd, sa han.

- Åh gudash... mamma suckade och satte sig på en bänk som stått där sedan vi flyttade in.

- Kolla, det är nån svart sörja här, sa Fredde efter ett tag och pekade på handtaget.

Jag & Fiona tittade på varandra med stora ögon.

- Kan det..? sa jag långsamt.

Med våra blickar konstaterade vi att vi måste undersöka sörjan i brunnen. Vi skyndade att hämta en plastpåse.

- VART SKA NI? ropade mamma efter oss.

- HÄMTA EN GREJ! KOLLA I BRUNNEN SÅ LÄNGE! ropade Fiona tillbaka.

Några minuter senare hade vi en påse med sörja i.

- Bra tjejer. Mycket bra, sa Fredde och pratade som en polis. Låt oss vuxna ta hand om detta sedan. Ta det bara lugnt...

Jag suckade och tillsammans med Fiona gick vi upp och satte oss på höloftet.

- Du.. viskade Fiona till mig.

- Aa? viskade jag tillbaka.

- Om inte vi får vara med och lösa uppdraget tänker faktiskt jag göra det... Ska du hänga på? sa hon efter en stunds tvekan.

- Är det verkligen en bra id...

- Bra. Du är så schysst Sally!

Sen tog hon raska steg ner till boxarna och försvann.

Kvar satt jag där. Var det verkligen en bra idé att försöka lösa detta själva? Det kunde ju vara livsfarligt... Vem det nu var som förstörde brunnen och tog kaninen skulle den personen nog inte vilja ha två tjejer som lägger näsan i blöt...

Dagarna gick. Efter det korta sportlovet skulle skolan börja helt plötsligt. Ny skola, såklart...

- Tjejer, uppför er nu! Vi vill inte att lärarna ska tro att ni är rena busfröna! sa mamma och följde med oss en bit på vägen.

- Jadå... muttrade Fiona som valt de högsta pumpsen hon hade i gaderoben.

Väl där klev vi in i en stor byggnad. Där inne fanns en lång korridor med massa skåp. Ännu längre bort fanns massa dörrar som antagligen hörde till massa olika klassrum.

Vi gick sida vid sida tills vi möttes av två dörrar.

En dörr för 7B, som jag skulle gå i, och en för 8A, som Fiona skulle gå i. Vi skildes och jag knackade på dörren. En rund liten kvinna öppnade med en solstråle till leende.

- Nämen hejsan! sa hon med en sådan röst som 'typiskt moster' brukar ha. Är inte du Sally? Kvinnan puttade ner sina glasögon på  näsan. Jo men kom in!

Jag klev långsamt in.

- Detta är Sally, som jag har pratat om. Ni får lova att ta hand om henne. Så, då ska ni presentera er.

Som om det var bestämt sa alla sina namn. Några killar satt i ett hörn med cigarrer i händerna, antagligen inte särskilt använda. Ett gäng med tjejer satt och fnissade, och även granskade mig med föraktfull min.

- Sätt dig där nere med Lisa och dom, sa kvinnan som hette Klara och pekade mot de 'föraktfulla tjejerna.

Jag gick långsamt dit och satte mig på en tom stol.

- Jaså du är ny, sa ena tjejen med skrytsam röst. 

- Ja... sa jag och hörde hur svag min röst var.

Tjejen som frågade himlade med ögonen och började skratta.

- Bara så du vet. Jag är bossen här. Ingen bestämmer över mig, hör du det? de sista orden lutade hon sig emot mig och nästan viskade.

- Lisa, tyst är du snäll, sa Klara som aldrig verkades kunna bli arg.

Lisa log bara med ett charmigt leende till Klara. Tydligen kunde Klara bestämma.

- Nämen! Vad trevligt! Det är inte många nya elever som får en så bra kompis, för visst hjälper du henne, Lisa?

- Javisst, Klara, sa hon och log sådär fjantigt igen.

Efter mattetimmen gick vi ut på rast. Dock stoppade Lisa och hennes gäng mig.

- Gör du nåt på din fritid eller? sa hon och sneglade på min väska som var prydd med massa hästar. Lite pinsamt tyckte jag då, för dom själva gick med svarta handväskor.

- Ja... jag.. rider... sa jag tveksamt.

- Jaså. Kul för dig då. Jag rider också. Har ridit i 7 år faktiskt, du då? sa hon och fnissade.

- Jag har ridit sedan jag kunnat gå, alltså i nästan 12 år, sa jag och kände mig för en gång skull bättre än henne.

Hon fnös till.

- Hästtokig mamma eller vadå? sa hon. Sen började hon gapskratta och hennes vänner också. Dom skulle precis vända och gå, då dom möttes av Fiona som var påväg mot mig.

- Vad är det som är så kul? sa Fiona med ett litet leende. Skrattar ni åt eller med? sa hon sen när hon inte fick nåt svar. Mer 5 snopna tjejer.

- Öh.. Eh, med, eller hur..? Hallå? sa hon nervöst. Du går i 8AN va..? Hehe... öh.. ja.. hehe...

- Ja det gör jag. Men jag tycker nog inte Sally ser särskilt glad ut... Säker på att ni skrattar tillsammans?

- Ja, haha! HAHAHAHAHAH! skrattade hon.

Sen skyndade hon sig iväg med sina vänner.

- Losers... suckade Fiona till mig.

Fiona begav sig till sina nya kompisar hon med. Som vanligt är hon populärast bland killarna. Lyckos hon...

Fast med Fiona till hjälp skulle det väl gå skapligt bra ändå. Jag började tugga på mitt äpple och gå längst den långa korridoren. Plötsligt stöter jag på en av lärarna. En man med stränga ögonbryn, svarta kläder och blanka skor. På nåt vis känner jag igen honom... På sättet han går... Kan det vara..?!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!Jag hittade en stjärna ute på den frysta dalsjön idag. Jag har länge vetat att det funnits stjärnor men har inte orkat leta! Det jag tycker är lite dumt är att de inte har skrivit om stjärnorna på nyheterna, i alla fall inte vad jag har sett! Det...

Anledningen till att jag inte skrivit något inlägg är för att jag helt enkelt inte kommer på något! Jag hade gjort klart alla uppdragen som hade med Nic att göra så jag hade inga kvar. Men nu när det är onsdagsuppdatering ska jag börja skriva mer om ...

Hej! Du har nu chansen att gå med i världens mest fåniga och klantiga klubb. Denna klubb är till för er som inte orkar passa och hålla tider varje vecka. Vi kommer ha aktiviteter när vi känner för det, alltså kommer vi inte följa ett speciellt sche...

HITTADE DENNA SAKEN:    en död frusen skogsalv? herregud så coolt! nu ska jag ta mig an detta uppdraget. ...

Jag red runt lite idag och hittade dessa:   Jag är antagligen inte den enda som hittat dessa, men vad kan det vara? Är det någon form utav gejsrar typ? Jag menar, de ser ut att vara varma och påminner faktiskt om gejsrar. Det kanske kommer komma...